Kalmar 1991-92
Länna 1997-99
Experiment 2001


Att göra ett textilt program

Ett uppdrag kan omfatta allt från att utforma ett helt textilt program till en kyrka till att komplettera de textilier som redan finns. Beställaren börjar ofta med att tala om de olika färgerna. De liturgiska färgerna i kyrkan uppfattas som om de hörde till ett fastställt schema, där kyrkoåret indelas i vita, blå och gröna tider. Det röda och det svarta hör också till detta schema.

Liturgiska färger
De liturgiska färgerna betraktas ofta som något av kyrkan stadfäst, och som man har att följa. På så sätt har färgen, som har till uppgift att variera och fördjupa dagens tema, utvecklats till ett stereotypt schema. Användandet av färger har blivit mer kunskapsmässigt än visuellt - det har blivit ett led i undervisningen om kyrkoåret. Man talar till och med om vilken färg en dag har.

Men ordningen med fem fastställda liturgiska färger går inte längre tillbaka än till det romerskt-katolska Första Vaticankonciliet 1871. Innan dess varierade bruket av färger på de plagg som användes under gudstjänsten. Ofta tog man på de stora högtidsdagarna kyrkans vackraste skrud, oberoende av färg. Det visuella var viktigare än det kunskapsmässiga.

Symboler
Det är en allmän uppfattning att det bör finnas en symbol eller bild på mässhaken. Det är inte nödvändigt med symboler. Om de upplevs som påklistrade gör de att mässhaken förvandlas från att vara ett plagg till att bli en yta för dekor. Man talar ibland också om "mässhakens dekor". Detta sätt att tänka fick sin "höjdpunkt" i de stela svarta psalmbokspärmarna, och lever fortfarande på något sätt kvar.

Ursprungligen var mässhaken ett plagg. Det har alltid varit viktigt för mig, när jag tillverkar en mässhake. Den är skuren i sin stora, generösa form och består främst av ett vackert tyg. Ibland har jag kunnat väva in symboler och bilder i tyget. Formen och tyget har alltid varit viktiga för mig. Men jag märker en förskjutning i mitt intresse från bilder till färger.

Tre exempel
Jag har valt ut tre exempel, som jag visar och kommenterar.

Två systrars kapell 1991-92. Då var tanken att väva bilder och symboler viktig för mig.

Länna kyrka 1997-99. Den bärande tanken var att bryta upp det traditionella schemat och försöka utveckla en större variation.

Experiment 2001. Det tredje exemplet är inte ett uppdrag. Jag har försökt att utan traditionella färger renodla en gradskillnad i festlighet. Festlighetsgraden måste alltid finnas med, även när man arbetar med färger.

Tillbaka upp

Två Systrars Kapell, Kalmar, 1991-92

Uppdraget
Uppdraget gällde fyra mässhakar, vardera med stola, bursa och kalkkläde, till Två Systrars Kapell i Norrliden, Kalmar församling.

Material
Ull, som jag färgat själv eller beställt i rätt nyans. Färgerna har jag bestämt på plats i kyrko­rummet. Mörka, mättade färger som samverkar med ikoner och bilder i det i övrigt ljusa, strama rummet. Damastteknik, som ger möjlighet till mönstervävning.

Utgångspunkt
I stadsdelen Norrliden har gatorna namn efter fartyg: Enigheten, Två Bröder, Tre Vänner, Vänskapen. Två Systrars Kapell har adressen Tre Vänners väg. Det hela började därför med tankar över vad talen kan betyda, när de knyts samman med kyrkoårets temata.

Genomförande
Det blev naturligt att ordna talserien på följande sätt.

Vit - talet ett. Cirkeln uttrycker helhet, en(ig)het - Kronan visar på Kristus. Han är Guds enfödde Son uppstånden som förstlingen bland de avsomnade. Vitt är Kristus-festernas färg, Julen och Påsken. Det vita ska skapa lugn, harmoni. Det festliga uttrycket finns i guldet som glimmar.

Blå - talet två. Det är det första tal som avlägsnat sig från enheten. Två bröder, eller två systrar, kan vara gemenskap men också konflikt, spänning och dragkamp. Det blir den blå färgen, beredelsens tid i Advent och Fasta, som tar allvar på människans tudelning.

Grön - talet tre. Detta visar på rörelse, mångfald, och stämmer väl med Trefaldighets­tidens sammansatta tema om växt och mognad.

Röd - talet fyra. Hur kan talet fyra och den återstående färgen röd kombineras? Anden är inte fyrkantig - kvadraten är jorden där Andens eld brinner. Fyrhörningen betecknar också levande människor på jorden.



Kommentarer efteråt
Nu tio år senare märker jag att då var symboler viktiga för mig. De kan utformas som bil­der, figurer och mönster. Damasttekniken gör det möjligt att utföra dem. Och jag är vävare - det är i vävstolen som mönstret och bilderna växer fram.

Jag visar endast mässhakarna, eftersom jag koncentrerade tankarna på dem från början. Stolorna som hör till tar upp mönsterelement från mässhakarna och utgör därför "något som hör till" - de är inte så självständiga plagg, som i det som jag senare har gjort.

Tillbaka upp

Länna kyrka, 1997-99

Uppdraget
Uppdraget gällde fyra mässhakar, var och en med stolor, bursa och kalkkläde, till Länna kyrka, Strängnäs stift.

Material
Ull, som jag färgat själv eller beställt i rätt nyans. Färgerna har jag bestämt på plats i kyrko­rummet. Damastteknik, som ger möjlighet till mönstervävning.

Utgångspunkt
"Vi vill ha alla fyra färgerna och den blå är ju också Marias färg och ska kunna användas på hennes dagar." Så lydde beställningen, ungefär. Jag tänkte spontant: "Nej , men det går ju inte! Men kanske ändå". Och jag gjorde ett program.

Genomförande
Programmet för Länna kyrka är ett försök att med den textila skruden ge en större varia­tion över kyrkoåret och att kunna gestalta både fest och allvar.

Tidigare har jag mest tänkt på utformningen av mässhakarna och först därefter har stolorna kommit till. Här har jag vänt på det hela och gjort fyra enkla mässhakar, nästan "neutrala" i sina färger. I sig själva säger de inte allt om den enskilda dagens innehåll, bara om kyrkoårs­tidens. Det mesta arbetet ligger i stolor och i halslinets besättningar (paruran).

Det är genom dessa som de olika dagarnas särskilda innehåll kommer till uttryck. De ska "läsas" tillsammans med mässhaken och ger sina särskilda accenter åt "grundfärgen".

Det är två olika vita stolor och paruror - en för jul och en för påsk. Det röda har två - en för Anden och en för martyriet. Det gröna har också två, där en har har högre "festlighets­grad" än den andra. Det blå har tre - Adventstid, Fastetid och Mariadagar.

Genom att använda stola, mässhake och parura i olika kombinationer kan man få en rik variation åt Kyrkans år och ge olika tider sin särskilda karaktär.



Kommentarer efteråt
Det var viktigare för mig tidigare att mässhakarna skulle "tala" - berätta om det som fanns bakom bilden eller symbolen. Jag uppfattar dem nu mer och mer som plagg, inte som en yta för dekor.

Stolan och besättningna på halslin och alba hörde samman på medeltiden. Det ser man tyd­ligt på bilder från den tiden. Det är mycket långt senare som de kommer att "höra till" mässhaken.

Det är ju så numera, att prästen vid en del gudstjänster är iförd endast stola. Då ska den genom sin utformning vara något eget - inte bara ett tillbehör.

Tillbaka upp

Experiment 2001

Uppdraget
Här har jag inte haft något uppdrag, utan lekt en del vid datorn. De här mässhakarna är alltså inte utförda i verkligheten.

Material
Om jag väver dem kommer de att vara i ull, vävda med flotteringar på en tuskaftsbotten.

Utgångspunkt
Jag hade ett uppdrag - en korkåpa till Knivsta församling. Korkåpan finns leveransklar på Kyrkmässan. Idén från den har jag fört över till en serie mässhakar

Genomförande
Om jag med samma teknik och med samma uppknytning i vävstolen gör de överliggande flotteringarna med färger, som varierar från plagg till plagg, kan jag åstadkomma en serie, där varje plagg ändå skiljer sig kraftigt från de andra.

Här finns inte något av kyrkoårets färger. Ändå finns det ett "kyrkoårsprogram" i det här. Det kan skissas så här: På en stor högtid, till jul eller påsk, tar man den mässhake som har mest guld. I advent och i fastan kan den mässhake som har dova och mörka färger använ­das. Den tredje mässhaken kan då betraktas som "neutral" och används mitt emellan fest och fasta.

Jag har i de här skisserna försökt renodla själva festlighetsgraden. Den måste ju alltid finnas med i tankarna, även om jag gör en hel serie i kyrkoårets färger.



Kommentarer efteråt
Det kan inte finnas några tankar "efteråt" när jag inte har vävt och levererat en beställning, utan visar experimentskisser, som jag gjort i datorn. Jag har ju inte kunnat räkna med ett kyrkorum, där mässhakarna ska användas.

Den här serien visar hur viktiga de signaler är, som synen tar emot. Här "störs" de inte av färgerna i det inlärda schemat, som kyrkoårets färgcanon faktiskt har blivit.

Tankarna på festlighetsgrad fanns på medeltiden. Jag letade i bokhyllan och fann A history of ecclesiastical dress av Janet Mayo. Hon skriver: Ordinära kyrkor förefaller ha ägt tre skrudar och detta antyder en uppdelning: "festal" eller högtid, "dominical" eller söndag, "ferial" eller vardag. Detta gällde för 12-1300-tal i England.

Om jag skulle göra stolor till dessa mässhakar skulle de mer bygga på kontrast än på likhet.

Tillbaka upp