Tyget i mässhakarna

Det viktiga var att få fram ett tyg som faller mjukt och vackert. De medeltida bilderna visar mässhakar som har mycket vidd och faller med vackra draperingar. Det var oftast sidentyger man använde då.

Men siden är inte lättskött och kan bli varmt att bära. Sidentyger är täta. Ylle sägs ofta vara varmt, men tunna ofodrade ylleplagg andas. Ylletyger är lätta att sköta - eventuella veck hänger ut sig och är mässhaken ofodrad så är den lätt att tvätta.

Jag har vävt mässhakar i ull i många år. Men jag ville testa nya material och få fram ett så lätt och följsamt tyg som möjligt. Jag valde till slut ett mohairgarn - med silke i! Ett mycket glansigt garn som dessutom var mycket lätt att färga.

Efterbehandlingen bestod i att jag lade tyget i badkaret och tvättade det lätt. Efter att det torkat ångpressade jag det. Så jag antar att det går att tvätta en hel mässhake i badkaret. Men jag rekommenderar att man vänder sig till någon som är van vid att tvätta mässhakar.

Mässhakarna har medvetet inga symboler eller bilder - de är plagg, liksom de medeltida mässhakarna. De är kantade runt om med specialvävda band med mönster som hör ihop med tygerna. Bandkantningen gör också att kanterna får en viss tyngd.

Modellen är stor och vid - inte lång. Även en kortare präst ska kunna använda dem. Eftersom tyget är lätt fungerar det väl.

detalj