Kyrkotextil

Åsa Martinsson

Material - modeller - monteringar

Här beskriver jag en del av de val som jag gjort i mitt arbete. Den här texten är hämtad från min ansökan om validering inför mästarbrevet i handvävning.

Material
Till allra största delen har jag arbetat med ull. Ullen ger tyger som andas och är enkla att sköta. Jag har strävat efter att göra lätta tyger, så att mässhakar och korkåpor ska vara behagliga att bära och använda. Många av mina arbeten är vävda i damast, som ger möjlighet till mönstrade tyger. Det gäller särskilt de fem biskopskåpor jag fått uppdrag att tillverka. En serie korkåpor är vävda i tuskaft med bårder med droppdrällkors. Tuskaft med flotteringar är en annan variant.

Ylledamasten har visat sig vara en mycket god kvalité. De mässhakar som jag vävde på mitten av 1980-talet till Visby domkyrka, ser fortfarande ut som nya. Ett par av dem är tvättade.

Modeller
Allteftersom jag fördjupat mig i studiet av den kyrkliga skruden har jag lämnat synen på mässhaken som ett konstverk, som man ska förevisa utbredd för att bedöma, till att den är ett plagg. Där har jag fått mycket inspiration genom studiet av sr Augustina Flüelers arbeten. Detta har fört med sig att jag vill göra mässhakarna vida, så att de faller vackert på en kropp i rörelse. Genom erfarenhet har jag kommit fram till att vidden/bredden kan vara stor – men att längden måste vara sådan att även en kort präst kan bära den. Detta stämmer också med internationella strömningar.

Stolorna vill jag göra helt raka, ca 280 cm långa och 8-9 cm breda. De bör vara så långa att de kommer att synas nedanför mässhaken. Biskopen, prästen och diakonen har alla del i det som numera benämns ”det tre-ledade ämbetet”, och då menar jag att de borde kunna använda samma stola, men buren på olika sätt.

Korkåporna har en skärning som gör att de blir lika långa bak som fram när de bäres. Knäppklaffen sätter jag högt upp för att armarna ska kunna få full rörelsefrihet.

Monteringar
Mina mässhakar är ofodrade. Detta gör att de blir lätta att bära. Det gör också att det blir enklare, och billigare, när de behöver tvättas.

Stolorna monterar jag med ett mellanfoder, för att få tyngd, och ett fodertyg. Kalkkläden, bursor, antependier, predistolskläden, ambokläden fodras. Upphängningar beror på hur det ser ut i respektive kyrka.

februari 2016

© Åsa Martinssons textilverkstad