Kyrkotextil

Kyrkotextil 2003

Utställningen i Lund

Utställningen var gjord som en debattutställning, som ett försök till samtal om de kyrkliga textiliernas färger, former och användning. Till utställningen hörde ett antal texter som följer här. In english here.

Utställningen har fått namnet Kyrkotextil 2003, eftersom de åtta mässhakarna är vävda och sydda under våren och sommaren det året. Det föregicks av ett halvårs arbete, då jag letade garner, färgade och provvävde.

Utställningen uttrycker de tankar kring kyrkans textilier - deras utseende och färger - som vuxit fram under de år som jag arbetat med kyrkotextil.

Bilder från medeltiden

Jag har ofta studerat mosaikerna från Ravenna (från 500-tal). På en av dem är biskopen S:t Apolinaris iförd en mässhake av ett småmönstrat tyg. Mässhaken faller i rika, mjuka veck. Man ser att det är ett stort och generöst plagg, som är vackert draperat.

På bilder från Dädesjö kyrka i Småland (från 1200-tal) kan man se att mässhakarna också där är stora och mjuka plagg, som är kantade med dekorativa bårder.

Sådana mässhakar är från en tid, då man ännu inte hade börjat förse dem med broderier med helgon och apostlar, och långt innan man börjat dekorera dem med olika kristna symboler.

Mässhakarna på de här bilderna visar, att de främst var ett plagg. Längre fram i tiden blev mässhaken mera en symbol för ett plagg. De allt större broderierna gjorde den stelare och den måste därför göras mindre. Ornamenten blev viktigare än plagget, som reducerades till en textil yta för broderier.

Det är från gamla bilder som från Ravenna och Dädesjö jag har hämtat inspirationen. De visar, att man använde ett vackert tyg. Jag har därför gjort mina mässhakar odekorerade, utan bilder eller symboler. Endast ett invävt mönster ger struktur åt tyget. De avslutas runt om med ett dekorativt band.

Färger

Jag vill undersöka och diskutera kyrkoårets färgcanon. Den strikta färgordning, som man möter runt om i vår kyrka, är bara drygt 100 år gammal. Måste man alltid ha en viss färg på en speciell kyrkoårstid? Under medeltiden var variationerna många. Det berodde nog till stor del på vilka textiler man hade i sin kyrka. Det var vanligt att avlagda plagg av dyrbara tyger skänktes till kyrkan för att tyget skulle sys om till liturgiska plagg. Då gick det inte att ha en färgcanon i den form som vi nu har.

Ordningen har nog blivit mer stel än vad initiativtagarna till förnyelsen på 1800-talet tänkte sig. Kanske man övertolkade det medeltida materialet? Förnyelsearbetet använde färgerna som ett pedagogiskt hjälpmedel att föra ut undervisningen om kyrkoåret. Men man har tappat färgupplevelsen när undervisningen kommit att handla om signalfärger, som "betyder" något. Nu har färgen på något sätt blivit viktigast - de liturgiska plaggen har reducerats till att markera "dagens färg". Utställningen är en protest mot stereotypa signalfärger. Färger förmedlar känslor och stämningar.

Tygerna

För mer än hundra år sedan vävde gotländska väverskor schalar i mångskaftad kypert på sina damastvävstolar. Jag har analyserat flera av schalarna och gått vidare med tyger som är tunnare och lättare och som har ett rikare mönster. Men deras arbete lade en grund för att jag vävt mina tyger på det här sättet. Ett tack till de gotländska väverskorna! (Läs HÄR om schalarna.)

Tygerna är vävda i ett garn spunnet av en blandning av mohair och silke. Garnet kommer från BC garn i Stouby på Jylland. (Tyvärr finns varken företaget eller garnet kvar.) Det har blivit ett lätt och glansigt tyg. Som på de medeltida bilderna har de ett litet motiv strött över ytan.

Det viktiga var att få fram ett tyg som faller mjukt och vackert. De medeltida bilderna visar mässhakar som har mycket vidd och faller med vackra draperingar. Det var oftast sidentyger man använde då.

Men siden är inte lättskött och kan bli varmt att bära. Sidentyger är täta. Ylle sägs ofta vara varmt, men tunna ofodrade ylleplagg andas. Ylletyger är lätta att sköta - eventuella veck hänger ut sig och är mässhaken ofodrad så är den lätt att tvätta.

Jag har vävt mässhakar i ull i många år. Men jag ville testa nya material och få fram ett så lätt och följsamt tyg som möjligt. Jag valde till slut ett mohairgarn - med silke i! Ett mycket glansigt garn som dessutom var mycket lätt att färga.

Efterbehandlingen bestod i att jag lade tyget i badkaret och tvättade det lätt. Efter att det torkat ångpressade jag det. Så jag antar att det går att tvätta en hel mässhake i badkaret. Men jag rekommenderar att man vänder sig till någon som är van vid att tvätta mässhakar.

Mässhakarna

Mässhakarna är vida och omslutande plagg. Det är vidden som är stor - inte längden. De är följsamma att bära, oberoende av prästens längd.

Mässhakarna är ofodrade. De blir därför lätta och ullmaterialet andas. Med rätt material i de plagg, som bärs under, blir de inte varma. En ofodrad mässhake är så mycket billigare att tvätta, när det blir dags. När man skaffar nytt ska man också tänka på hur plagget ska skötas. En ofodrad mässhake i ull är något av det mest tåliga och lättskötta.

Färgerna är inte de traditionella, grönt saknas helt. Man borde inte behöva tänka att man "måste ha" fyra färger för att gestalta kyrkoåret. Inventarier från England visar, att de medeltida kyrkorna ofta hade tre uppsättningar - en för de stora högtiderna, en för de vanliga söndagarna och en för vardagsmässor. Större katedraler hade råd med fler uppsättningar.

Om man inte har råd till mässhakar i alla färger skulle man kunna börja med två: en som är festlig och en som är mer återhållsam. Om man senare kompletterar med ytterligare en mässhake gör man en annan fördelning över kyrkoåret.

Det har blivit vanligare med vardagsmässor. Då kommer önskemål om enklare mässhakar för de mässorna. Ska man då tillämpa färgschemat innebär det ytterligare fyra mässhakar. Det betyder en kostnad och kräver ordentligt med utrymme i textilförrådet - och det blir mer att sköta. Kanske man istället kan ha en enda vardagsmässhake för hela året - en som skiljer sig i färg från "söndagsmässhakarna"?

Mässhakarna har medvetet inga symboler eller bilder - de är plagg, liksom de medeltida mässhakarna. De är kantade runt om med specialvävda band med mönster som hör ihop med tygerna. Bandkantningen gör också att kanterna får en viss tyngd.

Modellen är stor och vid - inte lång. Även en kortare präst ska kunna använda dem. Eftersom tyget är lätt fungerar det väl.

Stolor

Det finns inte några stolor "som hör till" mässhakarna. På medeltida bilder ser man att stolan ofta stod i kontrast mot mässhakens tyg och hörde samman med besättningarna på halslin och mässhake. Att tillverka allt som ett "set", alltså i samma tyg och med samma dekoration, kommer med massfabrikationen.

Jag möter önskemål om stolor som kan användas året om. Man föreslår då att stolan ska ha "alla fyra färgerna". Men vad blir det då - en stola som använder de färger som ska visa vilken tid på kyrkoåret det är - men samtidigt alla på en gång!

Stolan borde mer få vara ett vigningstecken än att signalera kyrkoårstid.

Uppsala domkyrka

Vår Frue kirke i Köpenhamn. Den mörkröda mässhaken är tagen i bruk och har fått ett litet kors i guldskinn.

Utställningen har visats i

Uppsala domkyrka den 20 juli - 7 september 2003

Trondheim, Vår Frue Kirke, den 25 september - 12 oktober 2003 i samband med konferensen Kirketekstil i et nytt århundre.

Visby, Langska huset 31 januari - 19 februari 2004

Lunds domkyrka den 16 juni - 25 juli 2004

Köpenhamns domkyrka, Vår Frue Kirke, 9 juli - 23 oktober 2006

The American Swedish Institute, Minneapolis, 1 juni - 7 oktober 2007
Tre av mässhakarna fanns med på utställningen
SACRED BEAUTY: TREASURES FROM SWEDISH CATHEDRALS AND CHURCHES

Mer bilder och läsning om mässhakens form och färg