Kyrkotextil

Stockholm 1991

Foto: Håkan Andersson

Det bör ha varit på hösten 1989 jag fick uppdraget, eftersom jag i januari 1990 var uppe i Storkyrkan för att träffa biskopen Henrik Svenungsson. Då hade jag fyra år tidigare gjort kåpan till Visby stift.

Det här är ett sådant uppdrag där jag arbetat tillsammans med biskopen om utformningen av kåpan. Jag har lagt fram idéer och vi har diskuterat runt dem.

Stockholm är omgivet av vatten, så en vattensymbolik fanns med tidigt. Efter att ha varit inne i Storkyrkan och sett det stora silveraltaret så fanns det med, svart och silver - silver som vatten.

På våren var jag på en resa till Israel och inför den resan köpte jag ett litet skissblock, ett barnblock med några Disneyfigurer utanpå. Den allra första ideskissen till biskopskåpan ritade jag i bussen på väg upp till Jerusalem från Tel Aviv. Om alla anteckningar på nästa skiss och blad i blocket kom till under resan minns jag inte.

Först fick biskopen en mycket enkel idéskiss och en del citat och ord om Mörker, Vatten, Flod, Ljus och Regnbåge samt bibelord om vatten. Jag skrev "Skissen har sin utgångspunkt i VATTEN och STORKYRKANS SILVERALTARE.

En del av materialet i mappen från arbetet med kåpan. Längst till höger ligger den lilla svaga blyertsskissen. Mönsterritningen som jag vävde efter ligger längst fram. Där finns anteckningar om hur jag skiftade in nästa färg.

Utifrån den idén gick vi vidare. Min damastvävstol var nu utrustad med 90 mönsterskaft, det innebar att jag hade fem rapporter som upprepades i bredd i den kamgarnskvalitén jag vävde i. För mig var - och är - det viktigt att upprepningen inte syns alltför väl. Här lyckades jag rita så att det blev ett mönster som följde kåpans rundning.

Varpen är mörkt blåsvart. För inslaget färgade jag in en gråskala som slutade i en mycket ljust grå färg som finns mitt bak på kåpan. I mittpartiet med de fyra floderna är det invävt silverlurex. I de fyra silverfloderna broscherade jag in tunna silkesdetaljer för att visa hur alla regnbågens färger visar sig i vattenkaskaderna när ljuset bryts i dem. De färgskiftningarna förstärkte jag sedan med en mängd små färgade glaspärlor.

Den första idén till brämen på kåpan var att längst ner skulle Göran och draken finnas, men med de få stygn jag hade till mitt förfogande så blev draken aldrig mer än en räka på rygg. Istället fick Storkyrkans skyddspatroner komma med på brämet. S:t Göran kom med på skölden i form av S:t Göranskorset.

När jag kommit så lång fick biskopen nästa skiss. Då hade jag redan gjort mönsterritningarna till kåpan, så det blev en hopklistrad kåpa utifrån den upprepade ritningen - hopvikbar så att det gick att få en uppfattning om hur den skulle kunna se ut när den bars.

Biskopen bär ett röcklin med smala ärmar som är försedda med besättningar i kåpans tyg.